Beretta a400 xplor light

Ibland är det bara att erkänna att man gjort ett dåligt köp. Så var fallet med min förra hagelbössa, en Browning av sportingmodell. Inte för att vapnet på något sätt var dåligt, tvärtom, utan därför att vapnet helt enkelt inte passade till mina behov. Därför såldes denna och ett nytt vapen införskaffades.

Först lutade det åt en Beretta perennia 1, dvs berettas nya hagelbock. Men när jag funderade till lite så föll valet på en ny Beretta a400 xplor light. Varför halvautomat undrar då många? Svaret är enkelt. Den bössa jag har varit mest nöjd med under min karriär som jägare var en Beretta 391 urika. Den gick många tusen problemfria skott och även om den såg rätt sliten ut, efter 5 års användning i fjällriset och storskogen, så visste jag att den skulle smälla varje gång jag tryckte på avtryckaren.
Tyvärr sålde jag den för att köpa ovan nämnda Browning...

Men nu är alltså ordningen återställd, då en ny berettaautomat finns hemma, dock av lite nyare snitt.

 Vapnet levereras, som brukligt när vi talar om Beretta, i en plastkoffert. Kofferten i sig är inget extra men den fyller sitt behov och den ser också ok ut. Man bör dock tänka på att det bara är en koffert för transport där du hela tiden kan hålla ditt vapen under uppsikt. Den saknar nämligen lås och därför är den inget att ha vid, exempelvis, flygresor.

Hyfsad koffert som fungerar som tänkt. Skulle gärna sett fler choker dock.

Utseendemässigt ser vapnet bra ut. Anodiseringen gör lådan rätt snygg och träet är ok för en halvauto. Faktum är att träet på lightmodellen är snyggare än på storebror unico, där någon polare till Harry Potter varit framme och förbättrat kolvens utseende. Plast kommer man däremot inte undan. Både muttern vid framstocken och varbygeln är av nån sorts polymerhistoria. Tålighet på dessa återstår att se, men mig stör det faktiskt inte.

Plastic fantastic..eller?

 Den modell jag har valt är utrustad med en 66cm lång pipa, vilket jag tycker är ganska lämpligt på en halvautomat, i alla fall om det primära användningsområdet är jakt äv den typ jag bedriver. Jag valde också bort det nya rekyldämpningssystemet "kick off", då jag tycker att balansen blir konstig då en extra vikt hamnar långt bak. Dessutom är jag osäker på hur länge de hydraliska dämparna fungerar optimalt och vad det skulle kosta att byta dem OM de skulle slitas ut.

Vapnet levereras med berettas nya micro core-bakkappa som enligt uppgift inte ska fastna i kläderna vid anläggning. Om detta stämmer vet jag inte men jag har å andra sidan inte haft det problemet tidigare heller. Den levereras också med tre stycken optima hp-choker (full, halv, cyl) som skruvas in i pipan som är av typen optima bore. Jag har för min del ingen som helst användning av full choke och skulle föredragit att de istället skickade med en 1/4 choke istället. Jag tror inte heller att jag är ensam om att önska det.

Anodiserad aluminium. Rätt snyggt och tydligen rejält stryktåligt

Vid skjutning av vapnet så måste jag säga att det fungerar som förväntat. Balansen känns, för mig, mycket bra och omladdningen går smidigt. Att ladda med tyngre laddningar, typ 42 gram och uppåt, känns rejält i axeln och även 36grammare biter ifrån lite mer än man är van vid i en halvautomat. Detta beror förstås på vikten som endast är 2.85 kg. Det är dock inget problem att skjuta dessa under jakt, om man nu har ett behov av så tunga laddningar. Men vet man med sig att man är känslig mot rekyl så kanske man ska välja ett normaltungt vapen.

Berettas nya system "Blink" är ett omladdningssystem som har ett roterande huvud på slutstycket. Det skall vara självrengörande och ge en mycket snabb omladdning. Det ger också en mycket snabb omladdning men det fins också en detalj som stör mig. "Tjonget" som uppkommer när bössan laddar om är mycket mer påtagligt på denna bössa än vad det var på min gamla urika. Det är också svårare att ladda denna tyst. Det kanske kan hända att det går till sig när fler skott skjutits men annars är det bara till att vänja sig.

Nya systemet "tjonk" eller var det blink?

Sammanfattningsvis så är jag ändå mycket nöjd med bössan. Den låga vikten gör den perfekt under skogsfågeljakten där man bär länge och skjuter snabba skott. Samtidigt är det så bra pass bra balans att jag inte kommer att göra bort mig på sportingbanan heller.

KLM Omplaceras

En bekant till mig måste tyvärr omplacera sin Kleiner münsterländer på grund av allergi i familjen. Det är en 4-årig hane med stor jaktlust. Hunden visar god tillgänglighet och livlighet. Jag har inte sett några tecken på att hunden är skottberörd. Jag ska noga påpeka att detta inte är någon "problemhund". Den är van, och glad, mot både vuxna och barn och jag har inte sett någon aggressivitet mot andra hundar. Den klarar också av att vara ensam hemma utan att visa någon stress.

Jaktmässigt har han viss grundträning och han står för fågel. Hunden behöver däremot tränas mer i jaktdressyr. Självfallet behöver också den nya ägaren arbeta fram ett gott ledarskap för att få den kontakt och samarbetsvillighet som en stående fågelhund bör visa. Detta kommer dock inte innebära några svårigheter med denna öppna hund.

Ägaren är mycket mån om att hunden kommer till ett bra hem, och att han ska användas i jakt är ett krav. Det behöver inte vara som stående fågelhund utan om ny ägare vill träna upp den till klövviltshund, apportör, eftersökshund eller något annat så är det helt ok. Det viktiga är att den ska få jaga. Självklart är det en hund som måste få vara med sin/sina ägare och det är så klart inte önskvärt att den ska stå i hundgård dygnet runt.

Hunden finns i Umeå.

Om det låter intressant så är ni välkommna att kontakta mig på info@almhundfritid.se så kommer jag att förmedla era kontaktuppgifter till ägaren

Har du tid för dressyr?

Då och då pratar jag med folk som inte alls tycker det där med dressyrträning är särskilt roligt, och då spelar det inte någon större roll om det är vardags- eller jaktdressyren vi pratar om. Detta för att de anser det vara alldeles för tidskrävande och dessutom tycker många att resultaten kommer för sakta. Samtidigt skriker de sig hesa i höstskogen när hunden inte sätter sig eller inte kommer på inkallning. Varför det kan man ju fråga sig. Kan man verkligen vänta sig en god inkallning i en jaktsituation om man inte är beredd att arbeta för den? Nej, självklart inte.

Måste det då läggas ner flera timmar i veckan på att få en bra grundlydnad? Även här är svaret givetvis nej. Att åka ut och nöta på ett moment en timma eller två är i många fall totalt bortkastad tid. Träna istället korta stunder några gånger om dagen. De givna tillfällena är självfallet de dagliga rastningspromenaderna. Hunden hinner då inte tappa energin och tycker helt enkelt att träningen är intressant.

Vad går att träna vid dessa tillfällen då? Mitt svar är att det mesta är möjligt att öva på vid dessa korta stunder. Linförighet, kontakt, sitt/ligg, inkallning, avance osv. Med t.ex. en hundskolan vision-ripa i fickan är det dessutom möjligt för ägare till en stående fågelhund att komma riktigt långt i sin stadge-träning. Likaså kan en medhavd dummy ge dig möjlighet att träna alla grundläggande moment som ingår i apporten. Detta på bara några minuter varje gång hunden måste rastas. Kom bara ihåg att variera platsen för träningen då och då samt göra det lite svårare för hunden hela tiden eftersom den utvecklas. Detta kan göras genom att öka störningarnas svårighetsgrad.

En stor parkering att passera under kvällspromenaden? Passa på att träna på att bära en apport.

Även andra tillfällen kan hundträning bli en naturlig del. Själv plockar jag en del bär vid denna tid på året. Det ger inte bara tillgång till god hjortronsylt och smaskiga blåbärskakor utan det ger mig också tillfälle att träna t.ex. linförighet och passitivitet med de störningar som alltid finns i skogen.

Samma parkering på vägen hem. Ett uppehåll för lite avanceträning. Allt för att få en explosiv avance utan tröga tendenser.

Men regniga dagar då? Det är kanske inte så roligt att stanna till och träna dressyr när himlen öppnat sig och regnet formligen vräker ner. Vilken tur att det finns massor av saker att göra inne. Börja träna upp ett snabbare sitt, träna på att hålla apporten eller varför inte lite låta en mindre jaktintresserad partner eller kanske barnen träna lite cirkuskonster med hunden? Jag lovar att jämten inte kommer skälla färre älgar på grund av att den lärt sig "rulla runt" för en bit frolic.

Vad tränar man under blåbärsplockningen då? Varför inte passitivitet.

 När ni då har nött på med dessa små träningsstunder varje dag så kommer ni se att allt blir så mycket lättare när ni ska börja med lite med avancerad träning. Och det bästa av allt. Ni kommer inte vara hesa efter jaktdagen

Efter ett kort men roligt dressyrpass så var husse tydligen värd en skäggig, blöt, puss.

Slutligen,vad vill jag då säga med detta inlägg? Jo, att alla har tid att träna sin hund i både grundläggande vardags- och jaktdressyr. För eftersom ni rastar er hund så finns det helt enkelt inga ursäkter längre.  

Det närmar sig!!

Nu är det bara en månad kvar tills man packar bilen och  kör upp till skogen för jaktpremiären. Längtan är som vanligt enorm och bara tanken att sitta vid brasan med god mat på tallriken och kall pilsner i kåsan gör att hjärtat slår dubbelt så fort. Att sedan få stiga upp tidigt på morgonen och släppa hunden är det bästa som finns.

Fram tills dess jobbar jag vidare med hundkurser. Nya kurser ska genomföras i september och det är allt från allmänlydnad till jaktdressyr som står på schemat. Om någon är intresserad av detta så finns info på www.almhundfritid.se

Varmt

3:e dagen med värme som gör det omöjligt att träna hunden på land. Men simning funkar utmärkt och även lite jaktdressyr. Idag blev det lite skotträning.

Säljer en bössa

Jag har en mycket fin hagelbössa till salu. Det är en Browning b525sporting. Bössan är en jubileumsmodell som jaguargruppen beställt och det finns inte särskilt många. Modellen skiljer sig från en vanlig b525 genom mycket snyggare trä (i klass med prestigemodellerna) och annan gravyr. Den har ställbar avtryckare och man kan välja mellan automatisk och manuell säkring. Piporna är 71cm långa, back-bored, och har 5 st choker (invector +).

Skicket är så nära nyskick som man kan komma och bössan är bara 1 år gammal. Endast 500-600 smällar har passerat piporna i dagsläget. Bössan funkar utmärkt till både sporting och jakt.

Pris: 16000 men givetvis lite billigare vid snabb affär. Licens krävs men ni som läser denna blogg vet ju redan sånt. Vid intresse, släng iväg ett mail till almenson2    @hotmail.com. Vill inte göra klickbar länk för då får jag ännu mer skräpmail.

Piporna är ventilerade med det syns dåligt på bilden

Oerhört snyggt trä. Detta hittas inte på många andra standardbössor

Det som ser ut som en tunn repa över gravyren är bara ett hårstrå.

Att träna den äldre hunden

Det är tyvärr många jägare som börjar fysträna sina hundar alldeles för sent. Hundar som står i hundgården fram till augusti och sedan cykeltränas några gånger innan jakten kommer aldrig hinna få den styrka och kondition som krävs. Resultatet blir sämre jakt och stor risk för skador på hunden.

Detta gäller i mycket stor grad när vi pratar om hundar som börjar bli äldre. Med äldre menar jag ca 7 år och uppåt. Det kanske låter hemskt att kalla en 7-årig hund för gammal men faktum är att många jakthundar redan här börjar, enligt min erfarenhet,  visa tendenser på sämre återhämtning och fler skadeproblem. Min hund är nu 7,5 år gammal och även om han fortfarande är pigg och energisk så vet jag att han varit på sin fysiska topp och att det är mitt jobb att ge honom förutsättningar för att vara frisk och vältränad så länge som möjligt.

Själv håller jag hunden i rätt bra form året runt men mellan januari och slutet av april är det framförallt lågintensiv underhållsträning som gäller. I maj börjar jag öka träningsdosen långsamt för att till jaktpremiären ha en stark och uthållig jaktkamrat.

Promenad i dragsele

I maj är huvudträningen långa snabba promenader i dragsele. Detta har visat sig vara en bra upptakt för min hund och dessutom en naturlig fortsättning på vinterns linkörning. Tanken är att hunden drar medan jag bromsar lätt. I början går vi längs grusvägar men sedan också i skogsterräng, där även hundens balans och koordination tränas. Denna typ av träning ger ingen vältränad jakthund konditionsmässigt men däremot stärks hundens kropp inför den tuffare träning som snart börjar.

Simning

När sommaren kommit så börjar jag simma med min hund och simning är också den träningsform som jag får absolut bäst resultat av på min hund. Simning tränar hundens styrka och kondition på ett otroligt skonsamt sätt och en stor bonus är det faktum att man kan träna hunden även mycket varma dagar. Detta är en utmärkt träningsform för alla hundar och har du en hund med, till exempel, höftproblem så kan simningen verkligen göra nytta för hunden.
  Jag kombinerar ofta simträning med apportträning. Långt kastade apporter ger en simtid på ca 1.5 minut styck. 10 apporter innebär alltså 15 minuters effektiv simning. 15 minuter låter inte mycket men är faktiskt en bra längd på simträningen i början av sommaren. Det tillåter muskelfästen och muskler runt höfter etc att byggas upp. I juni så simmar min hund ungefär 3x15 minuter i veckan och i juli/aug så förlänger jag passen med ytterligare ca 10 minuter. Jag simmar då och då tillsammans med hunden vilket innebär 25min simning i sträck. Men innan jag gör detta så är jag säker på att hunden klarar av det. Man kan gärna komplettera med en flytväst på hunden under dessa långa pass.

Att låta hunden simma i vass ger dig stora fördelar inför andjakten

Cykelträning

Detta är något jag är försiktig med. Jag cyklar ca en gång i veckan med hunden och det sker med största försiktighet. Cykelturen börjar alltid med 5 minuters promenad och 5 minuters långsamt trav. Jag vill att hunden ska vara ordentligt varm innan jag ökar belastningen. Huvuddelen av träningspasset sker sedan i medelsnabb trav. Jag lägger, efter första månaden, in intervaller med galopp på ca 200 meter per kilometers cykling. Längden på cykelturen blir oftast inte längre än 8 km.
Varför då denna försiktighet. Många använder cykling som huvudträning och det fungerar vanligtvis bra. Men när hunden kommit upp lite i ålder så vill jag helt enkelt ha bättre koll på att träningen sker med så liten skaderisk som möjligt. Att upptäcka, exempelvis, en sträckning på en hund medan du cyklar är inte lätt och en sträckning behöver ju inte heller göra särskilt ont på hunden om den är uppvärmd. Resultatet blir att hunden kanske springer med en kraftig sträckning i 1 mil eller ännu mer vilket kan vara riktigt illa.
På grund av detta är jag sparsam med denna form av träning och när jag cyklar så är jag oerhört noga med att titta efter små förändringar i hundens steg, just för att kunna avbryta i tid om någon skada skulle uppkomma.

Spring i sandtag

Bra styrketräning som sker på hundens villkor. Jag har turen att ha tillgång till ett inhägnat sandtag där hunden kan springa fritt. Detta ger ju givetvis kondition men det primära är att springande i lös sand är en effektiv styrketräning. Precis som vid cykling gäller det att hålla koll efter misstänkta skador samt se till att hunden är uppvärmd innan träningen.
Även här kompletterar jag många gånger med apportträning. Utlagda dummys ovanför en 20 meters brant med lös sand ger en effektiv träning för hunden.

Träningssammanfattning 

Min hunds huvudträning är alltså simning under större delen av sommaren. Han får simma ca 3 gånger i veckan. Detta kompletteras med ett cykelpass och ett "sandtagspass" (eller skogspromenad i sele) varje vecka.
 När då 25:e augusti äntligen är här kommer det visa sig hur man lyckats med träningen. Hittills har min hund alltid varit i form och jag har aldrig behövt se hunden, otränad, kämpa sig igenom de första veckorna av jakt.


Efter träningen

Jag stretchar alltid hunden efter träningen. Inte bara för att det är bra för hunden utan även för att det ger mig en chans att upptäcka skador. Jag ser också till att låta hunden vila tillräckligt mellan träningspassen och skulle det vara så att han någon gång blir halt, så ser jag till att det läker ut ordentligt innan nästa träningspass.
 Även när hösten är här och hundens arbete ska börja så tänker jag på detta. Släppen är korta med lite vila emellan och när jaktdagen är slut så är det bara vila och bra mat som gäller. Jag hoppas på att få många fler år tillsammans med min vorsteh, både hemma och i jaktskogen, och med rätt träning så tror jag att möjligheterna för detta är stora.