Att köpa hund med "fel" syfte

Detta har varit uppe förr men så här under valptider så kan man ta diskussionen igen.

Jag får en del mail till mitt företag från människor som funderar på att skaffa sig en hund. Ofta är det jägare som tänker skaffa sig sin första jaktkamrat och funderar lite om ras, dressyr, injagning eller liknande. Jag tycker detta är verkligen jätteroligt. Jag älskar att prata alla typer av hund, särskilt jakthundar, och jag uppskattar verkligen givande diskussioner med dessa blivande hundägare.

Dock så kommer det en del mail från personer som inte har det minsta lust att jaga, jaktträna eller ens låna ut sin hund till dessa aktiviteter. Barnfamiljen som tänker skaffa sig en spaniel eller retriver från rena jaktlinjer för att barnen ska ha en hund att leka med, eller utställningsintresserade som skaffar sig en weimaraner bara för att den är så otroligt vacker när den är silverfärgad. Vid frågan hur de ska tillgodose hundens behov som jakthund, kan man få svar som att den ska få jaga pinnar i stugan eller att "ja men vi har ju redan en hund, de kan ju få jaga varandra".

Jag har varit i otaliga diskussioner där jag försökt påtala det olämpliga i att köpa jakthundar med fel intentioner, inte bara för den enskilda hundens skull, utan för hela rasen. Även de själva kan bli olyckliga när ovan nämnda "spökhund" tar ut sin frustration på familjens 30000kr soffa eller ungarnas marsvin. Tyvärr är det så att många av dessa personer redan har bestämt sig, och när jag avråder dem så blir de arga och förklarar minsann hur dålig hundinstruktör jag är som inte tycker att deras ungar ska få en lurvig jämthundsvalp. Självklart kan en jämthund eller annan jakthund vara ett supermysigt sällskap åt kidsen men detta ska ju gälla mellan det som hunden är avlad för, dvs jakten.

Spaniel och retriver är redan uppdelad i 2 kategorier, show och jakt, (jo dual purpose finns jag vet) men i takt med att många har börjat att tycka att showvarianten är lite för timid, lugn och tråkig så vänds blickarna mot jaktmodellen istället. Samma tendenser finns bland de stående raserna, Det pratas redan om showsetter, och att köpa viszla eller weimaraner kan vara som att skrapa en lott. Vorsteh och pointer har klarat sig rätt bra, även om jag fått frågan om inte vorsteh skulle vara ett bra svampplockningssällskap. Jovisst, brukar jag svara, med de brukar också kunna gå rätt hårt på grannskapets katter. Då brukar intresset svalna en aning. Breton har ju också klarat sig hittills men beware!! Det är många som har ögonen på dessa och det ligger en stor börda på uppfödarna med att vara noga med vilka man säljer åt.

Att uppfödarna har stort ansvar gäller ju givetvis alla raser, men jag tycker att även vi som vill bevara våra fina jakthundar som just jagande hundar också har ett ansvar att informera och vänligt avråda ett hundköp om det är direkt olämpligt. Detta gäller inte ens bara jakthundar utan även andra kategorier.

Jag trampar säkert på tår när jag säger vad jag tycker men det kan jag ta. Några verbala käftsmällar är ett billigt pris OM jag lyckas göra någon som helst skillnad.